Nya äventyr på hög höjd

Klättra i Mont Blanc

Klättra i Mont Blanc

Ibland bestämmer man sig och livet går efter nya stigar. Från normal IT kille, inte särskilt intresserad av sport och motion har han gått till en kille som vill njuta av nuet, leva sundare och anta utmaningar.

Kari

Kari

Det började förra sommaren när kosan styrdes till Kilimanjaro i Tanzania. Toppen på c:a 5900 meter nåddes och denna gång går resan till Mont Blanc – en annan typ av klättring. Utrustingen kompletteras med rep, stegar, stegjärn, ishackor och mycket mera som ska till för mer utmanande klättring.

Det är första gången som Kari klättrar mera avancerat och första tiden kommer att handla om två saker – klättringsövning och acklimatisering till höjden.  Utan acklimatisering blir man rejält höjdsjuk och har inte en chans att nå toppen på 4810 meter. Även klättringsövningarna behövs då delar av vägen upp handlar om rejäla utmaningar. En rejäl respekt för höjder är en utmaning ovanpå de övriga, vilket gör prestationen än mer beundransvärd.

Första dagen övades teknik på Mere de Glace.

Klättring med hjälp av stege

Klättring med hjälp av stege

Dag två skriver Kari:
Dagen har varit otroligt bra. Övningar att gå och klättra med isyxa och stegjärn. Har även lykats ta mig ner och upp på den sk stegen som visas på fotona här. I morgon blir det mera övningar på 3000+ höjd, med start punkt vid Aguille du Midi — i/på Montenvers – Mer de Glace

Dag 3

Mer träning idag. Vi tog kabinliften till Aguille du Midi, gick sen ner till glaciären Col du Midi för att sen klättra upp till liftstationen via Arete de Cosmique. Idag har man verkligen fått kämpa mot ångest. Har klättrat ner med hjälp av rep, stått vid klipphyllor som är ca 10 cm breda, för att sen konstatera att det som finns utanför nämda hylla är ett fall på ca 1km. Klarade dock av det, så kom ihåg gått folk inget är omöjligt.Planen var att ta liften till Aiguille du Midi på Onsdagen och sen gå till Les Cosmiques hyttan för att äta och sova. Kari och hans guide skulle sen stiga upp kl 0100 på Torsdagen för att vandra mot toppen. På onsdag morgon vaknar de ner i dalen till att det blåste ganska bra. Liften var stängd och vi var strandade ner i Chamonix. Även om de skulle ha tagit normalrutten och gått 5 timmar för att nå hyttan där hade det inte varit värt det. Det blåste i ca 100-110km/h uppe på berget med regn upp till 4000meters höjd.Karis egna ord: Har hur som helst haft en toppen vecka, där jag verkligen fått kämpa mot mig själv. Fick uppleva stegen på Mer de Glace, öva och prova klättring på Arête des Cosmiques, mera klättring runt glaciären vid Aiguille du Midi samt upp till Mt. Blanc du Tacul.När man börjar ett äventyr vet man inte hur omständigheterna kommer att bli, eller om man klarar av utmaningen. I många fall är det säkert frestande att gå vidare, fast att intellektet säger ifrån. Då ska man stanna upp och omvärdera. Ett berg ligger där det ligger och vill man har man nya chanser en annan gång. Men, är man dumdristig och chansar får man ibland inte någon ny chans.
Klokt är också att vara nöjd med det man åstadkommit.Det är säkert mer än man egentligen vågat hoppas, även om det inte riktigt är det man drömt om.
Men som sagt – är man i livet finns alltid en ny chans.

 

Facebook Twitter