Safari i Masai Mara

Solnedgång i Masai Mara

Solnedgång i Masai Mara

Om jag skulle göra en riktig drömresa, som tar mig till en miljö som är annorlunda än den jag är vana vid, både hemifrån och från andra resor jag gjort, vart skulle den då gå?
Jag tänkte länge men lite då och då dök bilder upp i mitt huvud från ungdomens naturfilmer på TV. Jag har allt sedan dess tyckt att Masai Mara har en magisk klang. Så Masai Mara fick det bli.

Schiphol, Amsterdam

Schiphol, Amsterdam

Förberedelserna var många. Som fotointresserad behövde kamerautrustningen ses över. Ett andra kamerahus inköptes och från TV hade jag sett att utan ett kraftigt tele var man körd. Så, även ett sådant inköptes. Så kom dagen för resan och väskorna stod packade. 20 kg i den stora resväskan och 23 fick man ha, utan att betala dyr övervikt. Kameraväskan vägde 23 kg, en förmögenhet i överviktsavgift.  Måtte de inte väga den också… Det gick vägen och ingen vägde min kameraväska. Planbyte på Schiphol, Amsterdam, som var känt för billig taxfree. Om man nu åker så långt, skulle det inte vara trevilgt med lite video i alla fall… Ja, tvärt emot vad jag tidigare sagt blev en enkel, billig videokamera inköpt.
Africa – here i come…

 

 Nairobi

Nairobi

Nairobi

Resan var lång, mycket längre än jag trott och mörkret hade sänkt sig över Nairobi när vi närmade oss. Hur ska det gå, alldeles ensam, sent en kväll i Nairobi? För mig kom allt jag hört om hur farliga vissa städer kunde vara, men resebyrån hade lovat att jag skulle bli mött av en bil och så blev det också, så det var ingen fara.

Efter en frukostbuffé utan dess like, i engelsk stil, men men hur mycket frukt som helst också, bar det av till flygplatsen för vidareflyg till Masai Mara.

 

Propellerplan till Olkiombo

Propellerplan till Olkiombo

Kemimi min guide under dagarna i Massai Mara

Kemimi min guide under dagarna i Massai Mara

Olkiombo nästa

Tältet i campen

Tältet i campen

Flyget var ett mindre porpellerplan, som gick på relativt låg höjd och jag fick min första glimt av giraffhjordar och många andra djur. Landningen blev också den präglad av känslan att var mitt i naturen. Just innan vi damp i backen, ja landningen var hård, såg jag en antilophjord passera under planet.
När vi väl stod stilla bad piloten om ursäkt. Just som vi skulle landa kom antilophjorden in över landningsbanan och han var tvungen att hålla planet i luften lite längre än det var tänkt, för att inte kollidera med dem.

 Masaier

Bekväma tält

Bekväma tält

På Olkiombo flygplats, en lite grusbana mitt ute på savannen, utan några byggnader, stod en grupp masaier och några jeepar. En av dem skulle bli min guide under mina dagar där. Resan till campen var sagolikt vacker och vi passerade mängder av djur. Det kändes så overkligt att vara där att jag fick påminna mig själv om att det är på riktigt.
Framme vid campen vankades det välkomst-drink, en härlig fruktjuice som verkligen svalkade gott efter en timmes Jeep-färd.

 

Bekväma tält

Tälten i campen var mycket bekväma och stod på en träveranda, med halmtak över. Det fanns riktiga sängar, skrivbord, stolar och bord på verandan där man kunde sitta på dagar och kvällar, när man inte var ute på ngn utflykt eller safari. Dusch och TC fanns också. Hygiendelen var under öppen himmel, men hade en träpallisad runt, det var trots allt ute på savannen och några staket mot de vilda djuren fanns inte kring campen.

Speciellt skulle man se upp med hur man förvarade tvål och tandkräm, samt närmast kunde ses som babiangodis. Skulle man gå på toa eller duscha var det klokt att annonsera sina intentioner så ev. babianer hann smita undan…

Mitt i campen låg en bar och restaurang där alla samlades på kvällarna. Mörkret kom mycket snabbt och vägen tillbaka till tältet kändes lite skrämmande. Vad väntar under terrassen..?
Sedan på natten kunde man höra vilda djur passera utanför och med jämna mellanrum blev det panik i babianträder. Det tog någon dag innan man sov sådär riktigt gott…

 

Safari

Gepardhona

Gepardhona

Bara ordet har något exotiskt över sig och att få komma ut på savannen med den bästa guide man kan tänka sig, en Masai som är född här ute var bara hur otroligt som helst. Vi såg aldrig leopard, men såg resterna av deras måltider hänga uppe i träden – det är så den skyddar sitt byte från lejon och hyenor. Men för övrigt infriade dagarna allt jag kunnat drömma om – och lite till. Djuren var vana vid Jeeparna och behandlade dem som om det var stenar eller något annat ointressant. En gepard med ungar lät ungarna leka alldeles intill vår Jeep. Den var vaksam, men inte mot Jeepen, utan spanade ut över savannen

Gepardfamilj

Gepardfamiljöver savannen.

Det var två safariturer per dag, den första klockan sex på morgonen och den andra vid tretiden på eftermiddagen. Det var då djuren var som mest aktiva.

Jag imponerades oerhört av Kemimis kunnande och efter några dagar blev det en sport mellan oss vem som skulle se rovdjuren först. Jag vann inte en enda gång och när jag trodde jag skymtat en leopard så hade han full koll, trots att jag inte uppfattat att han tittade åt det hållet – det var bara en hyena, sa han kort.

 

Elefanterna var respektingivande

elefant i regn

elefant i regn

Jag litade fullständigt på Kemimmi men videtttillfälle var jag riktigt nervös. Vi hamnade alldeles intill en elefanhjord och de är otroligtstora och respektingivande. En stund innan hade vi sett hur det var ett förfärligt liv i en dunge. Uppenbart pågick en kamp och buskar och träd kastades upp i luften. Det är elefanter, sa han. Och efter den uppvisningen i aggresion hamade vi sedan i en hel hjord med elefanter. Men åter igen, kan han vara lugn så kan nog jag också det, resonerade jag.

 

 

Kemimi lånar kameran

Kemimi lånar kameran

Möte med ett av Afrikas farligaste djur

En eftermiddag körde vi inte in i själva nationalparken, utan åkte en annan väg. Idag skulle det bli ett möte med ett av de djur som dödar flest människor i Afrika – flodhästen.
Ja, vem kunde tro det? Väl framme så sa Kemimi att idag skulle vi gå ur Jeepen, men vi skulle ha dörrarna öppna och om han sa till så måste jag omedelbart rusa till Jeepen. När vi smög över ett krön så ser vi en liten minisjö där flodhästarna verkade trivas stort. Han frågade om han kunde få låna kameran och visst fick han det. När jag sedan tittade på bilderna fanns
ingen chans att se vem som tagit vilka bilder.

Gnuer, gnuer och åter gnuer

Gnuer blockerar vägen

Gnuer blockerar vägen

En morgon var inget sig likt på savannen. Ett ljud jag inte hört tidigare hördes över hela landskapet. Från horisont till horisont var det gnuer, miljoner gnuer. Den stora vandringen som sker två gånger per år var i full gång och gnuerna var som en enorm gräsklipparlinje. Där det varit högt savanngräs kunde man nu spela golf… Bland gnuerna fanns en hel del zebror, som trivdes i deras skydd. Jag frågade Kemimmi om de jagade gnuer. Tänke nu finns mat i överflöd.
-No, they are crazy animals, you can´t eat crazy animals…

 

Besök i byn

Massaikvinnor sjunger

Massaikvinnor sjunger

Jag sa att resan uppfyllde allt jag drömt om – och lite till. Det där lite till handlar om mötet med människorna.  Masaier är ett stolt folk och är du genuint intresserad är de också öppna och berättar om sina liv och sedvänjor.  En masai får inte visa rädsla och ska ha dödat ett lejon. Kemimmi tillhör dem som gjort det och han har ärren kvar efter striden ifall någon skulle tvivla. Att ha boskapshjordar i lejonland kräver mod  av dem som ska vakta hjorden. På kvällarna driver de hem boskapen och driver i den i byn. Byarna är väldigt karakteristiska och ser på håll ut som gigantiska skatbon.

Byar med försvarsverk mot lejon

Massaiby

Massaiby

Ytterst har man en ”mur” av träd och buskar, som alla ligger med stammen inåt och kronan utåt. Det gör det väldigt svårt för lejonen att ta sig in i byn och fälla boskap.  Samma teknik använder Massajer som vandrar och behöver övernatta ute i det fria. Att bygga hyddor är kvinnornas jobb. De bygger en stomme av trä och flätar smala grenar som man sedan smetar kodynga och lera på. Kodyngan är isolerande och hyddorna är svala på dagarna och behåller värmen på nätterna. De har ofta flera rum, där köket är det centrala i hyddan.

 

Affär i Massai Mara

Affär i Massai Mara

Utveckling

Ute på savannen finns inte många affärer och många av dem som finns ägs av Kikuyus. I turistshopar säljer de Masai-hantverk och de är väldigt, väldigt dyra. Är du intresserad, tala då med personalen på campen/lodgen, så har de säkert tips om var du kan köpa samma saker av lokalbefolkningen till en bråkdel av priset.
Boskapen är basen i Masaiernas liv men det genom bl.a. en skandinavisk eco-lodge har en mängd projekt startat för att kvinnor ska kunna starta inkomstbringande verksamheter och männen får jobb som guider.

Affärsverksamhet i Massaiby

Affärsverksamhet i Massaiby

Många kan engelska och det är lätt att kommunicera.

Fototips

En bra kamera är naturligtvis roligt att ha med sig när man åker till en plats som Masai Mara. Men, ska du inte fotografera fåglar så behöver du inte något supertele. Jag använde för det mesta en normalzoom, på 24-85 mm.
Ganska flitigt använd var också en telezoom på 70-200 mm. Bara vid något enstaka tillfälle fick jag användning för det 400 mm tele som jag köpt, enkom för resan.
Batterier är bra att ha med extra då många camps har el via solcellsanläggningar och inte hur stor kapacitet som helst.

Att tänka på: Masaier tycker inte om att bli fotograferade och speciellt inte i smyg. Jag var tvungen att avstå från den perfekta bilden. En kväll när vi  var på väg ut  mötte vi hjordarna som drevs tillbaka mot byarna. Det var ett fantastiskt vacker motljus och bilden skulle blivit en absolut toppbild. Jag frågade Kemimmi om han trodde det var OK att ta en bild lite från håll, men han svarade att  – you will have problems, don´t do it.
Det sved, men min respekt för människorna där ute avstod jag.
Men lär du känna dem och visar respekt så får du oftast också ta bilder, så jag fick en hel del andra.

Facebook Twitter